verbala känslor?

Jag har svårt att uttrycka mig verbalt hur jag känner. Det är lättare för mig att bli förstådd via diktskapande. Jag tänker nämligen väldigt djupt och kan inte finna det verbala i detta tanketillstånd som jag befinner mig i.

Första gången på psyk så satt jag rätt fram i en fåtölj och bara stirrade rakt ut i luften. Då såg jag hela mitt liv spelas upp som en teaterföreställning framför mig. personalen frågade mig hur det var och jag kunde icke ge någon respons.

Andra gången så målade jag bara katter hela tiden.Jag är en djurfantast via det kreativa.dag efter dag så kom en ny skapelse till och jag var såå korkad i efterhand att jag gav bort alla teckningarna utom en som jag har på min vägg.som visas här nedan.

Tredje gången på psyk så hade det verbala börjat i stor mängd. Jag babblade så ofta det gick samt när jag fick, men det var inte så mkt känslor, mest kallprat lixom.

Jag förstår inte varför detta är ett problem, men jag tror det verbala ligger lite gömt under ytan och skaver hos mig. jag tror även att det har med min röst att göra att jag vill använda den så lite som möjligt hos nytt folk för det är pinsamt och prata inför många människor.

Jag minns hur jag på högstadiet stod inför en grupp elever samt lärare och höll föredrag om tigern och jag var sedan nöjd, men i matsalskön stod två elever framför mig och bad mig säga tiger därefter hånade dom mig några gånger. jag slutade gå och äta för jag kände mig så förnedrad. Usch! Usch!

 

Verbala känslor nej tack poetiska ja tack

 

 

 


3 KOMMENTARER
Kategori: / Asperger tänk